Stenkyrkans 1100-tal

I dagens Sorunda kyrka finns flera rester av den mindre stenkyrka som byggdes på platsen under 1100-talet. På den sydvästra ytterväggen finns till exempel en infälld sten med en relief – i form av ett människohuvud och en drake – som dateras till 1100-talets senare del eller omkring år 1200. Den kan ha tillhört en portal i den äldre byggnaden. Någon gång under kyrkans historia har man valt att spara den och lyfta fram den som en del av väggen.

Något annat som också visar på kyrkans 1100-talsursprung är en kistformad gravsten från den tiden som låg vid det sydöstra hörnet. På 1880-talet undersöktes den och flyttades till Historiska museet, där den finns än i dag.

Med hög sannolikhet fanns det först en liten träkyrka på platsen innan den första versionen av stenkyrkan byggdes. Men redan innan kristendomen infördes har platsen sannolikt haft stor betydelse. Det framgår om man ser sig om i landskapet. Intill kyrkan hittas till exempel Södertörns största gravhög som är 40 meter i diameter. Troligtvis är den från Vendeltiden (cirka 550-800-talet e. kr, alltså en del av yngre järnåldern) och där har någon mycket viktig person fått sin sista vila.

Altarskåp och Madonna-altare från slutet av 1400-talet

Under senmedeltiden hände mycket med kyrkan. Kyrkorummet fick tre stora ringvalv i taket och kyrkan byggdes sedan ut och förändrades flera gånger fram till 1500-talet. Troligtvis var det vid den här tiden de två koren (i dag Flemingska och Bååtska) byggdes för att vara helgonkapell.

Före reformationen på 1500-talet var kyrkan i Sverige katolsk, och kyrkorna hade flera altare tillägnade olika helgon. Kyrkan i Sorunda har sannolikt i sin helhet varit helgad åt Sankt Lars (som lite enkelt uttryckt tog från de rika och gav till de fattiga). Hans bild finns bland annat i altarskåpet från 1490-talet.

Men när reformationen kom var helgondyrkandets tid ett minne blott. Kyrkornas utpräglat katolska föremål blev då helt enkelt inaktuella och gömdes undan på kyrkvinden. I Sorunda finns många av dem kvar. Det stora guldskimrande altarskåpet vid högaltaret, ett stort vackert Madonnaskåp från 1480-talet och en träskulptur av Maria och Jesusbarnet är några exempel.

Ett annat föremål från senmedeltiden upptäcktes år 2018 under en inventering av kyrkornas böcker och skrifter i Strängnäs stift. Då hittades en så kallad inkunabel – en bok från den tidiga boktryckarkonstens era – i Sorunda prästgård. I boken står att den tillhör Sorunda församling. Troligtvis köptes den till Sorunda i början av 1480-talet – och har funnits i församlingen sedan dess!

1500- och 1600-talets adliga begravningar

Under reformationen började många av de tidigare helgonkoren istället användas som gravkor för adeln. Det Bååtska gravkoret i Sorunda kyrkas södra del är ett tidigt sådant. Det är till och med det äldsta adliga gravkoret i landet.

De två storgodsen i trakten, Fållnäs och Fituna, är båda kända sedan medeltiden och herrskapen där har varit viktiga för kyrkan. Men kyrkan har också varit viktig för dem. I Sorunda är kyrkorummet, precis som i andra sockenkyrkor runt om i landet, en plats där de mäktiga släkterna i trakten manifesterar och visar upp sin ställning och makt. I Sorunda är det framförallt släkterna Bååt och Fleming, men också till exempel Natt och Dag, Tott och Bonde. 

I det Bååtska gravkoret finns ett epitafium i trä (en minnestavla) som berättar om Peder Grip på Fållnäs som drunknade år 1534 (eller 1533). Där finns också bland annat en stor gravhäll från 1540 som är lagd över Peder Erlandsson (Bååt), död 1540, och hans hustru Märete Björsdotter. Hällen har inristade bilder på de båda makarna och deras barn.

Det Flemingska gravkoret i kyrkans norra del inrättades som adligt gravkor omkring år 1600. Där finns ett stort epitafium i marmor tillägnat riksrådet Erik Fleming som dog år 1679. Under golvet ligger han och hans släktingar begravda. Gravmonumentet är skapat av Nicolaes Millich några år före Erich Flemings död, troligen 1676–78. Den äldsta graven i Flemingska gravkoret tillhör Erland Johansson (Bååt), död 1615.

Väggmålningar från Gustav Vasas tid

Väggmålningar från Vasatiden är relativt ovanliga. Men i Sorunda kyrka finns de. Det Bååtska gravkorets väggar är fulla av bilder, som också är daterade. Enligt en text på väggen målades de av mästaren Örjan Olofsson år 1549. Här finns berättelser från Bibeln som visar himmel och helvete och allt däremellan, som "Livshjulet" och två fantastiska “vildmän” i fina 1500-talsdamasker. Målningarna hade kalkats över men upptäcktes 1897 och renoverades.

Kyrkan har målningar från tre tidsepoker. Förutom de från 1500-talet i Bååtska koret finns målningar från tidigt 1600-tal i Flemingska koret, men också dekorationsmålningar i långhusets, korets och tornrummens valv från den stora renoveringen 1898-1901.

Kyrkogårdsportarna (som också kallas stigluckor) som är byggda i kyrkogårdsmuren är från 1600-talet. De har varit fyra men är i dag tre. Gårdarna Fållnäs och Fituna har varsin port som ligger i sina respektive väderstreck. Prästgårdens vetter åt öster där prästgården ligger. Den fjärde porten, Ristomtaporten, låg i söder, men revs 1806 i samband med en reparation av muren. Fitunaportens flöjel bär årtalet 1674 och initialerna HEF FCC (= Herr Erik Fleming – Fru Christina Cruus). På Fållnäs flöjel står årtalet 1671 och SB MSB (= Seved Bååt – Magdalena StenBock). Prästgårdsporten är från 1684.

Mer om Sorunda kyrka:

Predikstolen skänktes 1667 av Helena Fleming på Fållnäs. Samma år skänkte hon en predikstol till kyrkan i grannsocknen Ösmo.

På det Flemingska korets södra vägg, högt upp mot taket, finns en vapensköld inhuggen. På skölden finns en labyrint eller en så kallad “trojeborg”. I Sverige hittas ristade eller målade labyrinter främst i Gotlandskyrkor.

Vill man se Sorunda kyrkans medeltida triumfkrucifix får man bege sig till Historiska museet där den i dag ingår i en av utställningarna. Skulpturen är gjord i Sverige och visar den lidande Jesus med sin törnekrona och är ett starkt realistiskt arbete, sannolikt från tiden 1500–1525.

Källor: Sorunda kyrka, III:1 Sveriges kyrkor Södermanland, Robert Bennett, Inger Wadström, Ingeborg Wilcke-Lindqvist, och Sorunda hembygdsförening (Maria Landin).