Text och foto: ©Helene Skoglund

I ett visitationsprotokoll från 1604  får vi möta prästänkan Elizabet. Hennes make, prästen “Herr Påvel” (Paulus Erici på latin), hade varit kyrkoherde i Ösmo sedan 1588 men efter 15 år i församlingens tjänst hade han dött, år 1603. Elizabets dagar som prästfru i Ösmo var nu över. Men vad skulle hända med henne? 

Innan en ny kyrkoherde kunde ta över i Ösmo måste prästgårdens tillgångar inventeras. Allt som Herr Påvel och hustru Elizabet hade levt av vid prästgården Muskesund (i dag Muskösund) tillhörde ju kyrkan och skulle gå till nästa präst. Elizabet skulle alltså bli tvungen att flytta. Så i maj år 1604 inventerade alltså den sörjande och snart bostadslösa änkan Elizabet gården, tillsammans med den nye kyrkoherden Jakob Andersson från Gävle, som ofta kallar sig själv “Jacobo” i skrift. I listan över tillgångar skriver han bland annat:

Koor  3 

Späkalfvar 2

Gambla fåår  3

Ungfåår 3

Soor (suggor) 3

Faargalt  1

En gammal häst, tandlös

En annan anteckning från Jakob Anderssons allra första tid som kyrkoherde i Ösmo är en lista över saker som han har köpt av Elizabet, 1604. Listan börjar med den prydliga rubriken: ”Hwad iagh aff hústrú Elizabett kiöptt haffver här i prästgårdhen”. Totalt betalar han nio daler. Främst är det fönster, lås och spjäll på listan. Kanske var ”sovkammarfönster”, ”lås i matkammare” och ”kaplanstugufönster” sådant som Elizabet och hennes make själva hade kostat på prästgården.

Men vad hände med Elizabet då? Troligtvis fick hon bo hos sin son som var kyrkoherde i Grödinge socken, eller hos någon annan släkting.

Källor: SSA, Ösmo kyrkoarkiv, Visitationsprotokoll 1601–1690 NI:1 och Magnus Collmar och Anne-Marie Lenander Fällström, Strängnäs stifts herdaminne D. 3 Den yngre Vasatiden, Nyköping 2000.