Ösmo kyrka

Ösmo kyrka

Albertus Pictor gav valven liv

I Ösmo kyrkas nordvästra delar finns spår av en 1100-talskyrka. Men under högmedeltiden (i Norden cirka 1200–1350) började den äldsta kyrkan byggas ut. Under 1400-talet skedde nästa stora ombyggnadsperiod. Det var då valven i långhuset och det dåvarande koret gjordes. Det var också då de fantastiska målningarna kom till.

Dagens högkor började byggas år 1716 och invigdes året därpå som familjen Törnflychts gravkor i samband med att Olof Törnflycht d.ä. gravsattes där. Familjen hade köpt storgodset Nynäs år 1700 och deras ättlingar i flera generationer har efter det fått sin sista vila i gravvalvet.

Ösmo kyrkas ansikten – Pictors 1400-tal

Ösmo kyrkas väggar är täckta av medeltida kalkmålningar som tillskrivs den kände målarmästaren och pärlstickaren Albertus Pictors (Immenhausen) verkstad. År 1465 blev han borgare i Arboga men under den senare delen av 1400-talet och början av 1500-talet drev han sin verksamhet i Stockholm. Han och hans medarbetare utförde måleriarbeten i kyrkor i både Södermanland, Uppland och Västmanland men också Norrbotten.

Ösmo kyrkas medeltida målningar kalkades över år 1770 på uppdrag av adelsmannen Axel Wrede Sparre på Nynäs – mot Ösmoböndernas vilja. Drygt hundra år senare, år 1872, knackades de fram igen och det var då bokstäverna “Pet” upptäcktes i ett av valven. Bokstäverna tolkades som att målarmästaren hette Peter. Experterna trodde länge att Albertus Pictor var denne Peters lärjunge. Det var först på 1990-talet som målningarna i Ösmo tillskrevs Albertus Pictor, Albert Målare på svenska (källa: SBL).

Med hjälp av de adelsvapen som finns målade i kyrkan kan man ana vilka som bekostade kalkmålningarna. Enligt Robert Bennetts bok om Ösmo kyrka (1972) bekostades, något förenklat, det östra valvets målningar av Birgitta Styke på Nynäs (vapensköld med två kulor i det övre fältet och en i det undre) och målningarna i det mellersta koret av Erengisle Nilsson på Hammersta och hans hustru Birgitta Tott. Dessa två finns också avbildade i valvet, knäböjandes inför Fadern, sonen och den helige ande.

Avlatsbreven

Sex medeltida avlatsbrev har koppling till Ösmo kyrka och det är tack vare dem som man i dag vet så mycket om kyrkans byggnadshistoria. Det äldsta avlatsbrevet utfärdades 1434 och de som såg till att skaffa det var två grannar i Ösmo – Johannes Fredebern, en av de tidigast kända ägarna av Körunda, och Nils Erengislesson, ägare av Hammersta. I texten lovar 16 tyska och nordiska biskopar 40 dagars avlat för den som ärar Ösmo sockenkyrka på det sätt som står i brevet. 

Det näst äldsta brevet är från 1466 och hittades av prosten Axel Quist på vapenhusvinden i början av 1900-talet. I dag finns det i Stockholms stadsarkiv. Brevet är utfärdat av biskop Johannes Magni i samband med en visitation på plats i Ösmo kyrka. Även här slås det fast att man kan slippa 40 dagar i skärselden om man besöker kyrkan i Ösmo, är med på gudstjänsterna, skänker pengar, firar alla kristna högtider, men också ärar den heliga jungfru Maria och alla helgonen på olika sätt. 

De andra fyra avlatsbreven är utfärdade 1470, 1480, 1489 och 1509.

Adelns maktspråk i liv och död

Under 1600-talet visade adeln upp sin ställning, givmildhet och makt i sockenkyrkorna. De rika familjerna betalade för silverljusstakar, mässhakar och andra textilier, dopskålar, vinkannor och annat, ofta prydda med familjens adelsvapen och sina egna initialer. Men även större inventarier skänktes. Helena Fleming på Djursnäs bekostade till exempel en ny predikstol i Ösmo kyrka 1667. Den äldre från 1599 ska då ha fått en ny plats i Nynäs gårdskyrka.

Adelsfamiljerna planerade också noga för sina egna ståndsmässiga begravningar. Ösmo kyrka har många stenhällar lagda i kyrkans golv – med gravkamrar därunder – som har använts som familjegravar i generationer. Här ligger bland annat medlemmar ur adelsfamiljerna Björnclou, Wallenstedt, Fleming, Yxkull, Kruse och Törnflycht. I Ösmo finns också gravhällar lagda över präster (Weldt och Carelius) men även vissa andra personer. En sådan är Bengt Olofsson på Ekeby, befallningsman åt Agneta Horn på Häringe, som dog 1670. Där ligger också hans hustru Elisabet Eliasdotter och deras ättlingar begravda.

Kyrkan är full av begravningsvapen som har tillverkats inför de olika adelspersonernas begravningar. Här finns bland annat vapen för personer i släkterna Björnclou, Stålhandske och Törnflycht. Ett annat är ett minne av den 16-årige Gustaf Lillienstedt – barnbarn till paret Törnflycht på Nynäs – som följde kung Karl XII till Norge 1718 och liksom kungen stupade där samma år.

Adliga kvinnor skulle inte ha begravningsvapen men kunde manifestera sin betydelse på annat sätt. Den tidigare nämnda Helena Fleming lät göra ett tre meter högt epitafium (en minnestavla) i kalksten och vit marmor som sattes upp i kyrkan efter hennes död 1688.

Margareta Törnflycht på Nynäs lät 1716 bygga det Törnflychtska koret efter att hennes make Olof Törnflycht dött 1713. På altarbordet finns Olofs gravskrift som verkar vara skriven efter Margaretas bortgång 1727.

Inventarier från många tidsepoker

Förutom de vackra målningarna, begravningsvapnen och gravhällarna kan man i kyrkan även se andra fina inventarier. Triumfkrucifixet är med all sannolikhet tillverkat i Lübeck på 1470-talet. Två fina, målade brudbänkar från 1742 finns också att titta på, och en mässhake i svart sammet med broderier i guld och silvertråd från 1763 ligger i en monter.  

En så kallad pliktvärja hänger på den södra väggen. Värjan – som är tillverkad i mitten av 1600-talet i tyska Solingen – hänger ihop med en häftig sägen. Enligt den ska Jöns Pedersen Bagge i Björsta, nyligen hemkommen från Trettioåriga kriget, ha fått lämna ifrån sig värjan (“plikta med värjan”) efter att ha ridit in i kyrkan för att hämta sin fru under pågående gudstjänst. Som alla sägner är berättelsen faktiskt delvis sann. Jöns Bagge bodde verkligen i Björsta. Han dog 1680. Men om han red in i kyrkan har ännu ingen kunnat bevisa.

Källor: 

Robert Bennett, Ösmo kyrka. Sotholms härad, Södermanland, Sveriges kyrkor 152, bd III:2, Stockholm 1972.

Axel Quist, Ösmo – En Södertörnsförsamlings historia, Stockholm 1930.

Peter målare, urn:sbl:7131, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Svanberg), hämtad 2026-07-25.

 

Information icon

Vi behöver ditt samtycke för att kunna hämta översättningarna

Vi använder en tredjepartstjänst för att översätta innehållet på webbplatsen, vilken kan samla in uppgifter om dina aktiviteter. Läs informationen i integritetspolicyn och godkänn tjänsten för att hämta översättningarna.