Text: Maria Landin

När man läser domböcker eller sockenstämmoprotokoll så slås man av att båtsmännen/de indelta soldaterna är överrepresenterade som grupp. De är ofta inblandade i mål som rör fylleri, slagsmål och stöld, men också grövre brottslighet såsom mord.

Fenomenet är intressant och värt att fundera kring. Kan man jämföra dåtidens båtsmän och soldater med nutidens traumatiserade soldater som har svårt att finna sig till rätta i det civila samhället efter det att de kommit hem från att ha deltagit i något krig?

Eller var det en särskild sorts människor som sökte sig till soldatyrket? Klart är i alla fall att det var ett otryggt liv, både för båtsmannen själv men också för hans hustru och barn som blev körda på porten om mannen själv stupade. Man ägde ingenting av värde och hade inte så mycket heder att vara rädd om.

Här är en historia om en båtsman som levde ett liderligt liv på 1800-talet i Sorunda.

Det som går igen i denna historia är att den handlar om den allmänna upplösningen på landsbygden under 1800-talet, den ökande befolkningen skapar en samhällsklass bestående av jordlösa, fattiga människor där inte alla blir gifta. Det var människor som levde ett liv vid sidan av det ”ärbara”.

En liderlig båtsman 

Johan Peter Kryger Eckerman föds 1805 i Botkyrka socken av Sofia Gustava Kryger. Hon är på väg från Grödinge, där hon tjänstgjort som piga, till ”accouchementshuset” i Stockholm. Ackuschörska är ett gammalt namn på barnmorska, så hon var alltså på väg till barnbördshuset. Hon hann inte ända fram utan födde sitt barn på Fjällbacken i Botkyrka socken. Fadern uppgavs vara skogvaktaren Utterman på Marieberg i Grödinge. Sofia Gustava uppges vara född 1776 i Stockholm. Hon för en kringflyttande tillvaro som piga mellan Grödinge, Ekerö och Munsö innan hon slutligen 1814 flyttar tillbaka till Grödinge, där hon, efter några år som piga anges som lösdriverska för att till slut dö på fattighuset i Grödinge 1837.

Sonen Johan Peter flyttar runt med sin mor fram till 1820 då han blir tjänstegosse på Råby i Grödinge. 1825 flyttar han till Pipartorps båtsmantorp i Sorunda där han antas som båtsman nr 79.

1832 gifter han sig med Maja Kajsa Andersdotter , då änka efter Anders Åman, båtsman nr 91 i Västra Bröta båtsmanstorp i Grödinge. Anders Åman dör i maj 1827 i lungsot, 28 år gammal.

Det anmärkningsvärda är att Maja Kajsa och Johan Peter får ett barn tillsammans innan Maja Kajsa blir änka. När dottern Christina Charlotta föds i januari 1827 står det i födelseboken ”Christina Charlotta oäkta. Modern Anders Åmans hustru Maria Catharina Ekerman i Bröta båtsmanstorp, 35 år gammal, lägersman båtsman Joh Ekerman i Sorunda”. Förvirringen är total; Maja Kajsa är fortfarande gift med Anders Åman men kallas Ekerman i födelseboken och det är tydligen alldeles uppenbart att det inte är Anders Åman som är fadern.

I september 1829 föds sonen Johan Peter och i födelseboken anges att båtsmannen Johan Petter Ekerman erkänner faderskapet.

Först 1832 gifter sig Johan Peter och Maja Kajsa och de får ytterligare två barn; Brita Christina född 1833 (död 1833) och Lars Erik född 1834. Maja Kajsa dör sedan 1840 i bröstsjuka, 48 år gammal. Johan Petter blir änkling, 35 år gammal med tre små barn.

Från år 1847 anges Johan Petter som ”avskedad” båtsman och hans kringflackande liv startar. Barnen försvinner tidigt ut i tjänst. I ca 10 år bor sedan Johan Petter i något som anges som ”Källaren” på Pipartorps ägor. Efter 1859 flackar han runt i socknen och bor lite här och där för att så småningom (1862) hamna på fattighuset. Prästen anger i husförhörslängden att han är ”ofärdig i vänstra handen” och att han aldrig bevistar förhör eller nattvard och inte har så gjort på många år.

Johan Petters vistelse på fattighuset blir inte långvarig. Redan 1864 blir han utslängd för att han inte kan uppföra sig. I kommunalstämmoprotokollet 1864 står ”Båtsman Ekman avdrogs fattigdel för hans lättsinniga leverne med blinda Klara Apelberg i fattighuset”. Och lite senare samma år ”som förestånderskan Bergqvist samt ledamöterna (i kommunalnämnden, min anm) upplysit att förre båtsmannen Ekman förde ett otidigt samt vildsint leverne i fattighuset så ansåg kommunalnämnden för lämpligast att Ekman själv skaffade sig husrum som han erhåller 10 Rs Rmt i hyresmedel till den som vill emottaga honom för, per år räknat”.

Prästen anger i husförhörslängder från samma tid att Ekerman är utslängd från fattighuset och att han driver omkring i socknen. Till slut kommer han i alla fall tillbaka till fattighuset där han dör av lungsot 1886, 81 år gammal.

Vem var då Klara Apelberg? 

Klara Stina Apelberg var född 1837 som tredje oäkta barnet till Brita Stina Eriksdotter Apelberg. 

Brita Stina var född 1799 i Stockholm och vistas sedan ca 1820 i Ösmo socken där hon tjänstgör som piga på olika gårdar och torp. Hon flyttar runt mellan Nynäs kvarn, Estö, Dyvik, Benbol och Solsa för att nämna några. 1824 föds sonen Lars Erik på Estö. Han får efternamnet Larsson Apelberg vilket tyder på att fadern är känd men ingen påtar sig faderskapet. 1829 föds dottern Anna Margareta i Stockbonäs. Även här antyder efternamnet Jansdotter att fadern är känd.

I husförhörslängden för Ösmo socken 1831-1835 står Brita Stina med två barn under Lindholmen med anmärkningen ”pigan Apelberg med 2ne barn finnas i socknen utan att vara skriven hos någon”. 1833 flyttar Brita Stina med sina barn till Carlsnäs i Sorunda. Även här flyttar hon omkring en del, främst på torpen kring Fållnäs. Hon får ytterligare två barn, Klara Stina född 1837 på Hoxla ägor och Carl Gustaf född 1839 i Stora Marsta. Båda två får namnet Olofsdotter/Olofsson.  Drängen Olof Olofsson på Stora Marsta erkänner faderskapet för Klara Stina men däremot inte för Carl Gustaf. Allt tyder på att han är far även till honom. Olof Olofsson gifter sig ca 1840 med en annan kvinna, Maja Stina Persdotter och får en son, Lars Gustaf, född i Oxa backe i oktober 1840.

Brita Stina med tre av sina barn, bor sedan 1839 inhyses på Södra Näset. Prästen omnämner henne fram till hennes död 1861, som fattig inhyses piga, han skriver också att hon haft 4 eller 5 oäkta barn. En sista anmärkning anger att hon är blind sedan hösten 1860.

Klara Stina Apelberg föds alltså 1837 på Hoxla ägor. Hennes far är drängen Olof Olofsson i Stora Marsta. Hon tjänstgör som piga några år men redan 1861 är hon tillbaka på Södra Näset. Prästen noterar i husförhörslängden 9/9 1861 att hon är ”alldeles blind”. Klara Stina är då 24 år gammal. Troligen lider både hon och modern av någon sjukdom som gör att de blir blinda.

Hon flyttar 1861 till fattighuset och det är där hon kommer att träffa på Johan Petter Ekerman. Men redan 1858 har Klara Stina fått sitt första oäkta barn, Klas August. Fadern uppges vara gifte statdrängen Sundström vid Svalsta. Klas August kommer tidigt som fosterbarn till Stenberga.

Den 7 maj 1863 föds ytterligare en son, Carl Johan. Fadern uppges vara Per Olsson Nordquist i fattigstugan. Socknen löser in Carl Johan på Allmänna barnhuset i Stockholm den 23 juli 1863 för 300 Rs Rmt. Carl Johan dör redan den 8 augusti 1863. Men det är en uppgift som prästen inte verkar ha fått reda på för han anger ända in på 1870-talet att Carl Johan finns på barnhus i Stockholm.

1871 föds Frans Oskar i fattigstugan. Här finns ingen fader angiven, kanske är det Johan Petter. Frans Oskar blir fosterbarn i Lundby ångsåg. 

Klara Stina bor resten av sitt liv i fattigstugan, hon dör av fallandesot 1876, 39 år gammal. Prästen noterar i varje husförhörslängd att Klara Stina är liderlig. I längden 1871-1875 skriver prästen ”blind, troligen en följd av mycken liderlighet”.

Fakta:

Indelningsverket skapades på 1680-talet och fanns kvar fram till 1901 då den allmänna värnplikten infördes. I och med indelningsverkets tillkomst skapades en stående arme av soldater. Grundtanken var att två hela hemman skulle bilda en rote som skulle underhålla en båtsman eller knekt. Roten skulle bestå soldaten med ett torp och det s k hemkallet (mat, hö m.m). Soldaten med sin familj bodde på torpet och brukade det. När mannen var ute i krig så hade hustrun ansvaret för att bruka torpet. Hon och barnen hade en någorlunda tryggad tillvaro så länge mannen levde men om han stupade måste hon flytta från torpet, då skulle en ny soldat in där. I våra trakter var de flesta soldaterna båtsmän och knutna till Södermanlands första båtsmanskompani. I Sorunda har endast funnits tre ryttartorp; Brunnsberga, Trollsta och Österby.