Gamla Sorundabor visste att berätta om ”Badängen” som hade haft en gård i Sorunda. Att  det varit något märkvärdigt med en färgad man i den avkrok av världen som Sorunda ändå  var, visar berättelsen som levt kvar från 1700-talet och in i vår tid. Att reda ut Badins koppling till Sorunda socken visade sig vara ganska svårt, men här följer i  alla fall ett försök.
 

Adolf Ludvig Gustaf Karl Fredrik Albrekt Badin Couschi 

Badin föddes troligen på ön St Croix i danska Västindien 1747 eller 1750. Hans föräldrar var  slavar och ägdes av den danske guvernören Christian Lebrecht von Pröck. Badin själv, hade  inga minnen av sina första år, annat än att hans föräldrars hydda stod i brand. När von Pröck  återvände till Skandinavien 1758 tog han med sig den då cirka åtta år gamla pojken. Väl i Danmark hamnade han hos det danska kommersrådet Gustaf De Brunck och hans hustru  Elisabeth Christina Völschow. På sommaren 1760 reste De Brunck från Danmark till  Stockholm och överlämnade Badin som gåva till det svenska hovet.

Det var inte helt ovanligt med människor med mörk hudfärg i Skandinavien under den här tiden. Flera fördes från sina hemländer via Ostindiska eller Västindiska kompanierna.

Västindiska kompaniet bildades 1784 och uppmuntrades av Gustaf III att bedriva slavhandel  från Afrika till Västindien. Kungen var den största delägaren i bolaget och ägde 10 procent men fick 25 procent av vinsten.

Den svenska kolonin, ön Saint-Barthélemy, bildades 1784. Öns huvudstad, Gustavia, blev  mellanstation för slavhandeln mellan Afrika och Amerika. Totalt passerade 5 334 slavar  genom Gustavia. Sverige var det europeiska land som sist av alla avskaffade slavhandeln i  Västindien, det skedde 1847.

De svarta eller färgade personer som kom till Skandinavien möttes med nyfikenhet och häpnad men inte med fiendskap eller misstänksamhet.

Drottningen Lovisa Ulrika blev Badins fostermor och hon lät uppfostra honom efter tidens  idéer från Voltaire och Rousseau om den ”ädle vilden”, som opåverkad av civilisationen  troddes vara ädel, oskuldsfull och renhjärtad. Badin skulle få utvecklas fritt i  överensstämmelse med sin natur. Han blev lekkamrat till de fyra kungabarnen – Gustav (III),  Carl (XIII), Fredrik Adolf och prinsessan Sofia Albertina  –  men de fick en helt annan uppfostran.

Drottningens uppfostringsexperiment gick över styr och Badin blev otroligt vild och  självsvåldig. Hans tillnamn, Badin, kommer av det franska ordet badinager, det vill säga  ”upptågsmakare, spelevink”. Drottningen var tvungen att tillsätta en lärare som skulle undervisa honom i kristendom. År 1768 blev han döpt och fick namn från hela kungahuset,  Adolf Ludvig Gustaf Karl Fredrik Albert. Hans släktnamn var Couschi.

I sin roll som lekkamrat till kungabarnen och drottningens förtrogne hade han fritt tillträde  till alla de kungliga personerna och var inblandad i och kunnig om de många hemligheterna och intrigerna vid hovet, men han röjde aldrig ett förtroende.  

Drottningsens död löste Badin från sin tjänst 

Efter drottning Lovisa Ulrikas död 1782 tog han hand om hennes personliga brev och papper  och brände dem, till kung Gustaf III:s stora ilska. Han hotade Badin till livet för detta men insåg  sedan att Badin inte hade kunnat handla annorlunda. Förhållandet mellan drottningen och sonen Gustaf var mycket spänt ända sedan 1766. Efter det att Gustafs son Gustav (IV)  Adolf fötts 1778 blev det än värre, då drottningen spädde på ryktet om att Gustaf inte var far  till sin egen son, utan fått hjälp på traven av hovstallmästare Adolf Fredrik Munck.

Efter drottningens död var Badin löst ur sin tjänst vid hovet och började forma ett eget liv.  Han var mycket aktiv inom ordensväsendet; Frimurarorden, Arla Coldinuorden, Par Bricol  och Timmermansorden, där han uppnådde olika nivåer. 

För att Badin skulle få någon inkomst så beslutade Gustaf III att han skulle få en eller flera  gårdsräntor att disponera under sin livstid. Kungen skrev till Kammarkollegiet och gav order  om att de skulle ge förslag på lämpliga gårdar. Det var inte lätt att hitta några lämpliga  sådana men till slut förelåg en lista på åtta olika hemman i olika socknar.  

Bland annat föreslogs hemmanet Hoxla i Sorunda om vilket det hette att det är ”utav den beskaffenhet att det såsom obefinteligt bör utur jordeboken uteslutas”. Ett annat förslag var Gudby nr 3 om ½ mantal. Samtidigt meddelades att hemmanet tyvärr var indelt häradsfogden i Svartlösa härad på lön och att det inte ägde något torp, skog eller mulbete, ej  heller någon kvarn eller ”något ringaste utom hank och stör allenast en liten hage”. 

Efter detta skrev kungen två brev till kollegiet där Badin fick ”immission” på kronohemmanet  Löt i Kårstads socken, Sälna i Skånela socken och Gudby i Norrsunda socken ”kommandes  han att dessa frija från all ränta till Oss kunna nyttja och disponera under sin lifstid…”. 

Det andra brevet ger kollegiet i befallning att genom landshövdingen, greve Gyllenborg, låta  uppsäga de förra åboerne samt överflytta löneboställskaraktären. Häradsfogden i Svartlösa  fick istället räntorna av Bränninge mjölkvarn i Tveta socken, hemmanet Hållsätra i  Västerhaninge socken, Fors kvarn och Klövsta utjord i Ösmo socken samt hemmanet  Nackdala i Botkyrka socken.

Både kollegiet och Kungl Majt trodde uppenbarligen att de gett Badin en gård i Norrsunda  socken men istället blev det en i Sorunda socken. I och med innehavet av dessa gårdar  började Badin kalla sig själv för bonde, men han brukade aldrig själv gårdarna. 

År 1782 gifte sig Badin med Elisabet Swartz, dotter till grosshandlaren Nils Swartz. Efter  hennes död gifte han 1799 om sig med den blott 19-åriga Eleonora Magdalena Norell, dotter  till kofferditimmermannen Lars Norell.

Badin avled den 20 mars 1822 i Katarina församling i Stockholm, vid 75 års ålder av tärande  sjukdom. 
 

Badin i Sorunda socken

Kungl Majt och kammarkollegiet trodde att de förlänat en gård i Norrsunda socken till Badin.  De enda ledtrådar som visar att det var en gård i Sorunda socken är ortnamnet Gudby och  personnamnet Nils Hålvastersson som Badin skriver om i sin egen dagbok. Namnet Hålvaster  finns i åtminstone två släkter i just Sorunda och är ett väldigt ovanligt namn. 

Men det finns inga uppgifter i socknens husförhörslängder som visar att Badin ägt en gård i  Gudby. Imber Nordin Grip nämner i sin uppsats om Badin att hon fått uppgiften från en  bonde i trakten som berättade att hans mormor berättat om en ”n*er” på Gustaf III tid som  ägde en gård i Gudby (uttrycket var inte alls lika kontroversiellt då som det är nu). 

Gudby och dess invånare 

I byn fanns tre gårdar, varav Badin fick den som kallades nr 3. Räntan från den gården var  avsatt som avlöning åt häradsfogden i Svartlösa härad, men det ordnade sig ju på annat sätt för häradsfogden.  

År 1782 hette innehavaren Per Persson. Han hade, som äldste son, precis tagit över gården  från sin far, också han med namnet Per Persson. Per d.y var 29 år gammal och nygift med sin hustru Stina Larsdotter, 26 år. Per dog redan 1788 innan paret hann få några barn. 

Hans yngre bror Olof Persson, 24 år, bor också på gården och kallas bonde men han flyttar ut  till Frölunda med sin hustru Catharina Larsdotter, 30 år gammal. Deras far, före detta bonden Per Persson (67 år) dör, likasom den yngste brodern Jacob som bara är  12 år. Brodern Lars (17 år) flyttar ut till Fräcksta. 

In flyttar istället bonden Per Hålvastersson, född 1755, från Österby med sin hustru Ingeborg  Andersdotter, född 1765, och barnen Catharina och Anders. Per Hålvastersson med familj flyttar ut cirka 1793 men det finns ingen uppgift om vart de tar vägen.

Enligt husförhörslängden verkar gården inte ha någon brukare mellan 1793 och 1803. Enligt  en uppgift friköpte Badin gården i Gudby år 1794, men om han själv hade brukat gården  borde han ha stått nämnd i husförhörslängden. Någon måste ha brukat den men det står  inte vem det var.

Men troligen var det bonden Nils Hålvastersson som enligt husförhörslängden 1798 – 1806  flyttar in från Väfsla 1803 med sin familj som bestod av hustrun Anna Larsdotter, sonen  Hålvaster och dottern Anna Brita. 

Ett köpebrev, som idag är i Anita Grivings ägo, visar att Nils Hålvastersson köpte gården av  Badin 1799. Nils betalade 1111 riksdaler för gården. Det tyder ju på att Nils har brukat  gården tidigare än 1803. Anita Grivings anfäder var släkten Hålvaster i Grödby/Trollsta.

Den 4 januari och den 22 februari 1805 har Badin noterat i sin dagbok att han av Nils Hålvastersson erhållit sammanlagt 30 riksdaler riksgälds ”som är för hemmansräntan och  åtterstår ennu af spannmål afbetal(a)s en tuna råg, en tuna korn och en half tuna korn”. 

Här är det någonting som inte stämmer. Badin har sålt gården enligt köpebrev 1799 till Nils Hålvastersson men Nils betalar år 1805 fortfarande hemmansräntan till Badin. Är det  avbetalning på gården? 

Nils och hans hustru Anna får ytterligare en dotter, Inga Christina, innan Nils dör i bröstsjuka  54 år gammal år 1809. Sonen Hålvaster tar över gården tillsammans med sin hustru Anna  Maria Olsdotter. 

Änkan Anna Larsdotter flyttar ut till Torps by 1813, till svågern (?) Hålvaster Hålvastersson.  Inga Christina gifter sig med Lars Persson i Neder Söderby och flyttar dit. 

Hålvaster Nilsson och Anna Maria Olsdotter får två barn. Dottern Anna Maria föds 1820 och  dör 1822 i kolik. Sonen Nils föds 1824 och dör 1826, också han i kolik. 

Hålvaster brukar gården fram till sin död 1846, hustrun har dött 1839. Eftersom de dör  barnlösa så ärver Hålvasters syster Inga Christina gården. Hennes man Lars Persson står som  ägare och brukare i husförhörslängden. 

(Anm: jag har inte gjort någon släktutredning på Hålvastersläkten, därav de “?” som finns  ovan). 

Laga skiftet  

När laga skifte genomförs i Gudby 1861-1863 står Lars Persson fortfarande som ägare och  brukare men enligt husförhörslängden övertas gården 1861 av en annan Lars Persson, född  1836 i Hoxla. Han är gift med Lars Perssons dotter Inga Katarina Larsdotter, född 1837. Alltså  Hålvaster Nilssons systerdotter. 

Genom den beskrivning av byns gårdar som görs inför skiftet kan man bilda sig en  uppfattning om hur husen såg ut. Det är Mellangården som är intressant för vår del.  Delägare i byns tre gårdar; Västergården, Östergården och Mellangården var: 

¼ mtl Västergården Nils Nilsson 

¼ mtl Västergården Per Andersson och Anna Catrina Larsdotter 

¼ mtl Östergården Anders Magnus Carlsson som åläggs att flytta ut ur byn ¼ mtl Östergården Per Olof Magnusson 

½ mtl Mellangården Lars Persson 

Beskrivning av byggnaderna i Mellangården 

1. ”Manbyggnaden under tak av bräder och tegel med inbyggd förstuga och  brädfodrade väggar, inredd till 1 stuga med 4 fenster, golf af fogade bräder och taket  af spontade bräder, försedds med eldstad, 2 kammare, den ena med 2, den andra med 1 fenster, båda med tak och golf af spåntade bräder samt eldstad, 1 kök med 2  fenster, tak och golf af fogade bräder samt spis med bakugn, 2 kammare på vinden  med 1 fenster hvardera, men icke inredda 

Värde 1000 R:r 27½ alnar långt, 11½ alnar brett, 15 varv högt 

2. 1 bod med källare af sten under tak af bräder  

Värde 120 R:r 7 alnar långt, 5½ alnar brett, 7 varv högt 

3. 1 bod under tak af bräder, torf och näfver, i dåligt skick 

Värde 30 R:r 8 ¾ alnar långt, 6 ¾ alnar brett, 11 varv högt 

4. 1 stall under tak af halm, i dåligt skick, inredt för 3 hästar 

Värde 200 R:r 11 ¾ alnar långt, 7 ¾ aln brett, 7 varv högt 

5. 1 stall med vagnslider under tak af halm 

Värde 75 R:r 18 alnar långt, 8 alnar brett, 12 varv högt 

6. 1 fähus med foderlada och vagnslider under halmtak. I dåligt skick 

Värde 200 R:r 35 ¼ alnar långt, 8 ¾ aln brett, 15 varv högt 

7. 1 loge med 2:ne golf under halmtak 

Värde 350 R:r 29 alnar långt, 11½ alnar brett, 12 varv högt 

8. 1 svinhus med tak af bräder 

Värde 30 R:r 

Dessutom finns fruktträdgård med 9 träd 

Värde 9 R:r 

1 badstuga under torf- och halmtak, eges af Nils Nilsson och Lars Persson Värde 150 R:r 10 alnar långt, 7 ½ aln brett, 7 varv högt ligger på Anders Magnus Carlssons mark 

Per Olof Magnusson löser in 2:ne päronträd och ett äppelträd av Lars Persson med 29 R:r  riksmynt. Lars Persson flyttar dessutom två av sina träd.” 

Den som ålades att flytta ut ur byn fick så kallad utflyttningshjälp av sina grannar. Lars  Perssons andel av utflyttningshjälpen värderades till 414,41 R:r som skulle betalas till Anders  Magnus Carlsson. 

Renskrift av fastebrevet (köpebrevet) 

Min allernådigaste konungs och herres troman och lagman samt häradshövdinge över  Sotholms, Svartlösa och Öknebo härader i Södertörn 

Jag, Erland Junbeck gör härmed vitterligt: At år efter Christi börd det Et Tusende och på det  Åttahundrade Första den sextonde dag i november månad, då jag förrättade lagtima  hösteting med meninge man och rättsökande personer av Sotholms härad vid Västrhaninge kyrka, kom för mig och sittande rätt bonden ärliga och beskedliga Nils Holwatsersson i  Wäfsla och uppviste ett under den 26 februari 1799 utfärdat köpebrev, derigenom Adolph  Ludvig Gustaf Albrecht Badin Chroichi uti ..runna vittnens närvaro, till bemälte Nils  Holwastersson upplåtit och försålt kronoskatte hemmanet Gudby ett halft mantal för en  överenskommen köpeskilling, för Ett tusende Ett hundrade Ellofwa riksdaler Fem skillingar  Fyra rundstycken i Riksgälds sedlar; anhållandes nu Nils Holwastersson att å berörda  hemman Gudby tingsrättens laga skjöt och fasta anhålla 

(skarv) 

…. Öfwerwägandes … … ofwannämnda ett halvt mantal Gudby… lagligen ingågne  handel med rätta … blivit trenne gånger på lagtima häradstingen den 11:te martii, 27:de maij  och 13 november 1799 utan klander lagligen uppbudit, varefter natt och år även klanderfritt  tilländalupit; fördenskull och i förmågo af I och IV cap: Jorda Balken dömde jag med  nämnden detta köp för fast och ör.yggeligt att stå och icke återgå; tillerkännandes alltså Nils  Holwastersson, dess hustru, barn och arvingar mernämnda krono skattehemman Gudby ett  halvt mantal, beläget i detta härad och Sorunda socken,att deröver med vad dertill nu lyder,  av ålder har till med rätta legat, eller hädanefter med laga dom tillvinnas kan. Det vare sig  skog eller mark, fiske eller fiskevatten, qvarnar eller qvarnställen, torp eller torpställe, när  eller fjärran by, styra och råda såsom all annan dess wälfångna ägendom i ewärderliga tider. Fördrista sig derföre ingen denna fastedom qwälja wid den bot lag förmår. Detta bestyrkes jämväl av häradets nu närvarande edswurne nämnd nämligen:  häradsomaren Lars Nilsson i Kjängstad, nämndemännen Lars Persson i Beteby, Anders  Larsson i Stadsberga, Anders Danielsson i Frölunda, Anders Persson i Wählsta, Anders Olsson  i Wästerby, Jan Jacobsson i Utlida, Måns Månsson i Staaf, Jacob Persson i Winnock, Per  Olsson i Björsta och Erik Bengtson i Söder Enby. Till yttermera visso varder detta med mitt  namns underskrift samt häradets och egit insegel bekräftat, som skedde år och dag, som  föreskrivet står. 

På häradsrättens vägnar 

Erland Junbeck

(S) (S) 

Källor: 

* Wikström, Lars. Fredrik Adolph Ludvig Gustaf Albrecht Badin-Couschi – Ett sällsamt  levnadsöde. I Släkt och hävd 1970-1971 (den utförligaste levnadsbeskrivningen som gjorts  av Badins liv). 

* Nordin-Grip, Imber. Gustaf III:s n*er i Gudby eller Badin, bonde i Sorunda. Täljebygden  1947. 

* Kyrkobokföring i Sorunda socken och Katarina församling.

Flera personer har skrivit romaner om Badin. Ett exempel är Ylva Eggehorns roman En av dessa timmar (1996).