I maj 1850 ställs den 39-åriga änkan Carolina Carlsdotter inför Sotholms häradsrätt, anklagad för barnamord.

Carolina bor tillsammans med sin yngsta dotter Charlotta i Nyhagen i Sorunda. Dit flyttade hon efter att maken Jonas Nilsson dött 1847. Makarna hade fört ett kringflackande liv och kom senast från ön Karta där Jonas arbetat som kalkbruksarbetare. Efter en olycka hade han blivit krympling och det anges i husförhörslängden att han går på kryckor. Tillsammans hade makarna tre barn. 

I socknen gick det ett rykte om att Carolina uppfört sig ovänligt mot sin man och att hon varit otrogen mot honom. Kronolänsman Lidman uttrycker inför häradsrätten att ”Hon förmodligen hava plägat olovligt umgänge med andra manspersoner”. 

Nu ryktades det dessutom om att Carolina fött ett oäkta barn och sedan tagit livet av detta. Lidman hade med anledning av detta besökt Carolina tillsammans med socknens barnmorska Christina Sundberg som, efter undersökning, konstaterat att Carolina fött barn i minst åttonde månaden av havandeskapet. Carolina hade med fräckhet förnekat allt sådant och demonstrativt satt sig vid sin spinnrock för att spinna och inte velat svara på de frågor som ställdes till henne. Men efter en stund hade hon bekänt att hon fött ett levande barn men kvävt det genom att hålla handen för dess mun. Barnet hade hon sedan lagt i ett kålfat med avsikten att föra det till kyrkogården. Carolina erkände också att hon haft samlag med gifte skräddaren Anders Söderberg från Uvängen.

Anders Söderberg, som också kallats till rätten, erkände att han vid tre eller fyra gånger sommaren 1849 haft samlag med Carolina. Han förnekade att han känt till hennes havandeskap. Inkallade vittnen, däribland skräddarlärlingen Lundqvist, som tidigare arbetat hos Söderberg, berättade att Söderberg gjort täta besök hos Carolina under hösten, vintern och våren. Söderberg hade också varit där den 28 mars, samma dag som barnet fötts.

Carolinas granne, vallackaren Svenssons hustru Catharina Andersdotter i Nymanstorp, berättade att hon ofta varit tillsammans med Carolina och i ett tidigt skede förstått att hon väntat barn, men att Carolina alltid försökt dölja sitt havandeskap. Catharina hade därför aldrig pratat med henne om saken för att inte genera henne. Catharina berättar också att skräddare Söderberg ”ibland flera gånger om dagen, ibland bittida och ibland sent, och gick ibland över ängen och ibland dolda vägar omkring genom skogen till och från änkan Nilssons bostad som var belägen ifrån oss omkring ett drygt bösshåll”. 

Det döda barnet obduceras och provinsialläkaren Brandelius skriver i sin attest att barnet troligen varit dött vid födseln. Den 18 oktober 1850 ställs därför Carolina på fri fot genom häradsrättens utslag samma dag. I husförhörslängden anmärker prästen ”Absolv. f. lönskaläge och fosters läggande å lön 1851-02-17”. 

När det gäller skräddare Söderberg får han genomgå enskild skrift för horsbrott enligt laga dom. 

Carolina var född 1811 i Säterbo i Västmanlands län och kom tillsammans med sin man Jonas till Karta kalkbruk i Sorunda.

Anders Söderberg var född 1815 i Frölunda båtsmanstorp. Hans far var sockenskräddaren Nils Söderberg. Anders hustru Inga Lisa Roos var dotter till sockenskräddaren Nils Roos i Uvängen. Hon var 15 år äldre än sin man. Paret hade tre barn.

Som en kuriositet kan nämnas att Anders Söderbergs son Anders Gustaf år 1865 gifter sig med änkan Carolinas dotter Anna Stina och de bosätter sig på Uvängen.