I december 1726 dog den gamle komministern Per Carelius efter att ha tjänat Ösmoborna i 34 års tid. Han var en omtyckt man och folket i trakten ville att hans son Olof Carelius skulle ta över. Det var också så alla trodde att det skulle bli. Men när namnet på den nye komministern lästes upp i Ösmo kyrka den 30 mars 1729 fick de församlade en chock.

Sockenmän och representanter för adelsfamiljerna på storgodsen var närvarande den där Palmsöndagen den 30 mars 1729 när domkapitlets beslut skulle läsas upp. Man kan tänka sig att det utbyttes leenden i samförstånd i bänkraderna mellan bönderna. Alla visste vem den mest populäre kandidaten var – den gamle komministerna son Olof Carelius, som även han var på plats.

Men när kyrkoherde Lars Weldt läste upp Strängnäs domkapitels beslut försvann leendena. Vald till ny komminister var Per Froman – vilket inte alls var vad Ösmobornas önskade! Det här orsakade ett stort uppträde, som finns bevarat i ett sockenstämmoprotokoll, ett av de få som finns kvar från det tidiga 1700-talet. 

Per Froman var huspräst på Nynäs och traktens skollärare. Han var visserligen gift med Maja Lisa Carelia – den gamla komministern Per Carelius dotter – men han var inte en särskilt omtyckt person, det är tydligt. 

Froman var också på plats i kyrkan den här dagen och hörde folket protestera mot utnämningen.

Familjen Törnflycht på Nynäs hade patronatsrätt sedan 1724 och därför mycket att säga till om när det gällde tillsättningen av komministrar. Och nu hade landshövdingen och greven Olof Törnflycht d.y. gjort allmogen ordentligt upprörd. Det fullkomligt kokade i bänkraderna! De församlade ansåg att Törnflycht hade fört dem bakom ljuset. Han hade nämligen sagt att de skulle få Olof Carelius som komminister, och sedan rekommenderat Froman.

Av sockenstämmoprotokollet framgår att grevinnan Agneta Wrede på Häringe och Hammersta hade lämnat sina bönder fria att tycka till om saken. En av dem trädde fram och berättade att greve Törnflycht hade tagit i hand på att det skulle bli Carelius. Även Olof Törnflychts bror – Michael Törnflycht som ägde Djursnäs – hade låtit sina bönder bestämma vem de ville ha. Och de hade också valt Carelius. 

Baron Fleming på Ogesta lät hälsa genom sina representanter på plats att han hoppades att församlingen skulle ”förskonas” från Froman ”som man ville dem påtvinga”. Fler hårda ord utväxlades. Kyrkoherde Lars Weldt berättade att han hade hört Stiernroos på Vansta och lagmannen Enanderhielm på Körunda säga att man inte var nöjd med Froman som predikant på Nynäs. Weldt själv hade haft Froman som adjunkt under en tid, bland annat 1716 och 1718, men försvarade honom inte. 

Men diskussionen och protesterna hjälpte inte. Ett dokument togs fram av en av domkapitlets representanter som var på plats. Det skulle skrivas under av den nyvalde komministern. Det gjorde Per Froman gärna. 

Enligt sockenstämmoprotokollet ropade de närvarande i församlingen ”Nej!” och meddelade sedan att de minsann inte tänkte avlöna en komminister som de hade blivit påtvingade. Fick de däremot Olof Carelius som komminister skulle de helt gratis uppbygga och förbättra komministerns hem, gården Nyble.

För att lugna ner stämningen klev till slut Olof Carelius själv fram, och talade inför församlingen. Beslutet om att välja Herr Froman var taget, och Olof meddelade att han underkastade sig Guds och de höga beslutfattarnas vilja. 

Dokumenten skrevs till slut under av Lars Weldt, kyrkoherde Ljung i Sorunda och Axel Halling som var adjunkt hos Lars Weldt.

Den illa omtyckta Per Froman var sedan komminister i församlingen i tio år.  Han dog 1739, 52 år gammal.

Källa: Ösmo sockenstämmoprotokoll 1729, De la Gardieska arkivet, Lunds universitetsbibliotek.